Microsoft word - sexuell dysfunktionredig.doc

Lust och förmåga är två grundläggande medicinska aspekter av människans sexualitet. Lusten är enhormonberoende cerebral funktion. Förmågan kan beskrivas som ett antal reflexer i nervsystemet,främst dess autonoma del. Dessa kan stimuleras såväl sensoriskt som psykologiskt. Reflexcentrafinns framför allt i ryggmärgen. För samordning och facilitering är de beroende av överordnadcerebral kontroll. Bakom sexuellt gensvar ligger alltså ett integrerat samspel mellan ett antal nivåer icentrala nervsystemet.
SEXUELL DYSFUNKTION HOS MANNEN
Av mannens sexuella funktioner erektion, emission, ejakulation och orgasm är erektionen den som
är känsligast för störningar av olika slag, och hos män med MS är erektionsproblem det
dominerande sexuella symtomet. Utöver den neurologiska skadan med nedsatt aktivering som följd
finns alltid en betydelsefull psykogen komponent som ytterligare försämrar erektionen, nämligen
den frustration och stressreaktion som erektionsstörningen ger upphov till.
Nedsatt genital känsel ger upphov till svårigheter att uppnå sexuell klimax med sädesuttömning och orgasm. Ejaculatio retardata, d v s fördröjd sädesuttömning och orgasm, är därför ett relativtvanligt sexuellt symtom vid MS. Någon gång kan också det motsatta symtomet, ejaculatio praecox,för tidig sädesavgång uppträda. Erektions-, ejakulations- och orgasmstörningar har dessutomsekundärt en negativ effekt på den sexuella lusten, med minskad sexuell motivation som följd.
Generellt kan sägas att ju allvarligare MS-sjukdomen är, desto vanligare är sexuella dysfunktioner. Vid avancerad sjukdom är cerebral påverkan med nedsatt lust vanligare. Män brukardock sällan beskriva sina sexuella problem i termer av påverkad lust, utan utgår från det mestuppenbara – att erektionen sviker. Cerebralt engagemang med kognitiv påverkan kan också gesexuella symtom i form av nedsatt impulskontroll och distanslöshet.
Viktigast att komma ihåg är att sexuella störningar är vanliga även vid lindrig sjukdom. Ofta finns en korrelation till förekomsten av neurogena blåssymtom.
Läkaren bör också vara uppmärksam på eventuella farmaka som patienten står på. Flertalet antidepressiva läkemedel har en negativ effekt på såväl lust som förmåga. Andra exempel ärbaklofen och karbamazepin, som båda ofta används för symtomatisk behandling vid MS.
För många män har erektionsproblem en negativ effekt på självkänsla och livskvalitet.
Erektionen har en stark kulturell laddning som symbol för manlighet och duglighet i största allmänhet. I ett äktenskap eller annan nära relation blir detta en extra belastning utöver störningenseffekt på det sexuella samlivet. Män som upplever sig som sexuellt inkompetenta drar sig oftatillbaka från alla former av närhet och intimitet, vilket kan ha en mer negativ effekt på relationen ändet försämrade sexuella samlivet i sig. Skilsmässa är inte ovanligt vid MS och de sexuellaproblemen en viktig bidragande faktor.
BEHANDLING
Information om bakomliggande orsaker och sambandet med MS-sjukdomen är den viktigaste
åtgärden för såväl patienten som hans partner. Samtalet är alltså den viktigaste behandlingen. Ämnet
bör tas upp opåkallat. Om patienten inte har några problem får ämnet falla. Läkaren har då lämnat en
öppning för förnyat samtal, om sexuella symtom skulle dyka upp senare i sjukdomsförloppet.
Förståelse för sammanhangen och sambandet med sjukdomen kan motverka skuld- och
skamkänslor och kommunikationssvårigheter på detta känsliga område.
Då problem föreligger är det viktigt att både patienten och partnern förstår hur de uppkommit.
Särskilt viktigt är att förklara betydelsen av nedsatt känsel och dysestesi. Ofta finns möjligheter tillalternativa sexuella stimuleringsformer. Även om patienten eller paret inte upplever dem som likatillfredsställande, är de ett mycket bättre alternativ än ett totalt upphört sexuellt samliv.
Vid erektionsproblem bör behandling med något erektionsstärkande farmakon erbjudas.
Prostaglandin E1 (Caverject®) är det äldsta preparatet, och administreras som injektion i corpuscavernosum. En beredning finns också i gelform för applikation via urethra (Bondil®). På senare tidhar nyare perorala preparat kommit att dominera. Sildenafil (Viagra®) är det mest kända, menytterligare två finns registrerade i Sverige, nämligen tadalafil (Cialis®) och vardenafil (Levitra®).
Tadalafil har lång halveringstid vilket av många upplevs som mycket positivt, och är inte fettlösligtsom sildenafil, varför födointag inte påverkar effekten, vilket är fallet med sildenafil. Den kliniskaerfarenheten av vardenafil vid sjukdomar och skador i nervsystemet är hittills begränsad. Apomorfini form av sublinguala resoribletter (Uprima®) verkar via centralnervösa mekanismer och ärintressant som farmakologisk princip, men har begränsad klinisk effekt, har inte fått någon störreanvändning och tillhandahålls för närvarande ej (FASS 2008). Doseringen av samtliga dessa läkemedel skall utprövas individuellt. FASS ger god vägledning.
SEXUELL DYSFUNKTION HOS KVINNAN
Neurogen rubbning orsakad av MS gör att nästan samtliga kvinnor med avancerad sjukdom noterar
förändringar i sexuallivet. Även tidigt och i lätta fall är sexuella svårigheter vanliga. En kvinna utan
partner lägger kanske inte själv märke till begynnande sexuella svårigheter medan partnern till en
kvinna med MS snart blir delaktig i sjukdomens påverkan på sexuallivet. Sjukdomen påverkar alla i
en familj och en partner blir hårt belastad såväl psykiskt, fysiskt som socialt. Ingen kan ge riktigt
säkra uppgifter rörande prognosen i det enskilda fallet och det försvårar anpassningen också förpartnern till en MS-sjuk kvinna. Många kvinnor går igenom separation och skilsmässa dåsjukdomen fortskrider. Det är svårt att finna en ny partner då rörelseförmågan är begränsad ochsexuell ensamhet kan vara en faktor av betydelse. Det verkar som om den sjuke uppmärksammar desexuella symtomen mest i början, då medvetenheten om förlusterna blir tydligast i jämförelse medhur det fungerat tidigare. Då funktionsbegränsningar tilltar omvärderas de sexuella upplevelsernasom blir mer sällan förekommande men givande utan att behöva vara sexuellt tillfredsställande.
Meningen med den sexuella samlevnaden kan således omvärderas efter omständigheterna.
S Y M T O M
De sexuella svårigheterna beror på var sjukdomen satt sina spår i CNS. Kvinnor får problem med
nedsatt sexuell lust, otillräcklig vaginal lubrikation, svårighet att få orgasm samt smärtor (dysestesi).
Då kvinnan har nedsatt känsel i underlivet och svårigheter att kontrollera urinblåsa och tarm är ofta
även den sexuella förmågan nedsatt. Dessutom kan inkontinens vara störande i det sexuella
samspelet. Känslomässiga reaktioner som nedstämdhet/depression och oro/ångest bidrar till
svårigheter i samliv och sexualitet. MS-sjukdom kan också genom reducerad rörelseförmåga
begränsa sexuella uttrycksmöjligheter. Dysestesi (särskilt genitalt) kan hindra traditionellt sexuellt
umgänge.
BEHANDLING
Paret skall få information rörande sjukdomsutveckling och sambanden kring sexuella svårigheter.
Sexuella störningar orsakade av sjukdomen är en lämplig anledning att bjuda in kvinnan och hennes
partner för samtal. Att samtala om problemen kan utgöra ett stöd för paret. För att konstruktivt
kunna leva med MS är det viktigt att få formulera tankar och känslor som sjukdomen väcker.
Känslor av sorg och ilska kan “skymma“ den sexuella lusten och om kvinnan/paret får möjlighet
att uttrycka dessa känslor kan vägen beredas för en större öppenhet och erotisk njutning.
För att kvinnan skall kunna bli våt i slidan på vanligt sätt krävs att beröringen upplevs som erotiskt behaglig. När kvinnan har dålig lust och då sjukdomen lett till dysestesi hindras underlivetsmöjlighet att reagera sexuellt. Information om sammanhangen är väsentlig då beröringssmärta kanbli ett besvärande hinder för kommunikationen i paret och ge upphov till ömsesidig skuld ochfrustration. Torrhet i slidan behandlas med lämpligt glidmedel, gärna silikonbaserat,(www.cupido.se) och/eller östrogensubstitution då detta är relevant.
Sexuell tillfredsställelse uppnås inte bara på basen av den egna kroppens genitala reaktionsförmåga. Smeksam beröring över hela kroppen bör uppmuntras för att vidga kvinnansmöjlighet till njutning. Vardaglig beröring, öm och vänlig, sensuellt smeksam och erotisktstimulerande, utgör kroppskommunikation som är väsentlig i en varaktig kärleksfull sexuell relation.
Då förmågan till orgasm är nedsatt kan en effektiv vibrator (Fighter MX, www.cupido.se) ofta bidratill att önskat resultat ändå uppnås.
Rörelsehinder och sexuella dysfunktioner utgör förvisso motstånd mot att få sexuell tillfredsställelse, men sexualiteten kan fortsätta att vara ett väsentligt livsinnehåll. Även svårtrörelsehindrade kvinnor kan vara positiva till sin egen sexualitet och uppskattar att få fortsätta attvara och bli betraktade som kvinnor – något som innefattar såväl könsidentitet, kvinnoroll somsexuellt intresse och aktivitet.
REFERENSER
Hulter B, Lundberg PO. Sexual function in women with advanced multiple sclerosis. J NeurolNeurosurg Psychiat, 1995: 59: 83-86.
Hulter B. Sexual function in women with neurological disorders. [avhandling] Sverige: Uppsalauniversitet, 1999.
Hulter B. Sexualitet och hälsa – begränsningar och möjligheter [lärobok]. Studentlitteratur, Lund,2004.
Lundberg, PO (red.). Sexologi, 2:a upplagan [lärobok]. Liber 2002 Website neurosexologi: http://www2.hu-berlin.de/sexology/BIB/Neurosexology.htm

Source: http://mssallskapet.se/5sexdysf.pdf